Fy tusan vad jag är trött på ALLT just nu. Kan det inte bara bli januari så jag kan göra mitt läkartest och sticka till utbildningen. Vill bara här ifrån just nu. Min ork är helt slut. Känns som en psykisk kolaps är väldigt nära just nu. Hade bara kunnat springa ut på en åker och bara skrika och gråta en hel natt tills jag inte kan gråta mer. Då kanske det känts mycket bätte allting. Jag menar inte att mitt liv är dåligt och sånt, men just nu är det så mycket i huvudet. Det känns inte som om jag har koll på någonting och vill jag börja packa och fixa med flytten får jag bara höra "det är lång tid tills dess". Men nej, det är inte lång tid. För mig är det väldigt snart och det är jätte stort. Nej 120 mil är inte på andra sidan jorden och nej det är inte livsbindande. Men för MIG är det jätte stort. När jag har varit på semester i över en vecka har jag längtat hem och gråtit när jag får krama om mina föräldrar igen. Så att flytta 120 mil i två är är lång tid för mig och just nu är det jobbigt, samtidigt som jag bara vill flytta nu. Fattar ni kaoset i mitt huvud? Sen är jag så in i bomben nervös över läkartestet. Jag är så rädd att de ska säga att jag inte är fullt frisk och inte får gå utbildningen. Det är min största skräck just nu. Det skulle bli ett sådant fruktansvärt nederlag att jag undrar om jag hade tagit mig upp ifrån det.

Nog med det nu!

Idag blev det först jobb sen stack jag hem till mamma och fick lite tid för mig själv så jag kunde sätta fyr till dem och städa undan i köket lite. Det behövde jag verkligen. Sen kom mamma hem så jag fick prata av mig lite innan hela ligan kom. Vi åt först taco så jag blev sprängmätt sen bakade vi julgodis, så just nu känns det som om magen ska spricka! Men det var mysigt att gå runder och puda lite. Dock inte så något bra humör. Kände mig väldigt irriterad och trödde jag skulle spricka och gråta vilken sekund som helt. Men det hade förstört kvällen. Imorgon ska jag i alla fall passa lillfisen så jag kan få lite glädje. Jag ska ner till gymmet också och bli av med lite ångest och ilska.

Tack mina älskade föräldrar för att ni ställt upp för mig idag och alltid annars. Ni lyssnar och hjälper mig jätte mycket med att jobba med mig själv. Älskar er något enormt och är så himla tacksam över allt ni gjort och hur nu uppfostrat mig. Ni är bäst! <3

Nu får det bli att försöka sova så gott det går inatt. Godnatt på er !

32 dagar kvar tills vi kör! <3